2012/10/26

En grym gymdebut!

Så var det igång. Det första gympasset med en personlig tränare - PT. Jag har tidigare alltid tyckt att det där med att ha en PT var en onödig lyx. Hur svårt var det egentligen? Man värmer upp lite, man lyfter lite vikter och sen strechar man. Svårare än så var det inte. Alla mina gymbesök förr (de är inte överdrivet många precis) slutade med att jag fick ont i ryggen, knäna, axlarna eller höften efter ett par gånger. Jag var helt övertygad om att det var min kropp som inte var gjord för att lyfta skrot eftersom de vikter jag använde inte var särskilt tunga. Nej, gym var inget för min kropp. Istället försökte jag mig på spinning och jympapass och betalade årskort på några olika träningsställen för att gå fem-sex gånger innan jag antingen tröttnade eller fick ont någonstans i kroppen. Jag betalar fortfarande för ett årskort på ett ställe som jag inte besökt på över ett halvår.

Samuel instruerar
Att kontakta en PT var absolut ingen självklarhet, inte ens när jag väl gjorde det. Jag hade i och för sig mjuknat något i min inställning till att ha en PT, men det var nog inget för mig. Det som hände var att jag kommenterade en bild på facebook på Mathias Zachau (en personlig tränare som jag inte känner annat än via fb) där han posade med en otroligt vältränad kropp. Jag kan nu erkänna att jag blev sanslöst avundsjuk. Jag är liksom de flesta män (fast de flesta vill bara inte erkänna det) väldigt fåfäng och en snygg vältränad kropp har alltid legat högt på önskelistan. Min kommentar var "var köper man en sån?" och syftade förstås på hur man får en sån kropp. Mathias svarade omedelbart att man skaffar sig en PT. Och då ställde jag frågan som vände upp och ner på en del av min tillvaro: "känner du någon sån i Varberg?" En timme senare fick jag ett personligt meddelande på facebook av PT Samuel Blomgren som föreslog att vi skulle ta ett kostnadsfritt möte i Varberg för att prata igenom vad han kan erbjuda och vad jag egentligen vill göra. Herregud, jag tackade ja i rena förskräckelsen! Inte ville jag väl ha en PT ... eller ville jag det?

Denna är svårare än man tror rent tekniskt. Fokusera blicken på vajern!
Fram till vårt möte gnagde detta i mitt huvud fram och tillbaka. "Jag kan ta hand om dig helt, lägga upp ett schema för kost och träning och vara med dig totalt 35 timmar i ett paketpris för 20.000kr inkl moms". Det var både ett erbjudande och en offert rakt upp och ner. Jag är ju företagare och entreprenör, så det angreppssättet gillar jag helskarpt. Inga onödiga omskrivningar. Min första tanke var att det var för dyrt, men det vågade jag inte säga. Jag sa att det låter intressant, men jag behöver fundera lite på upplägget. Han var en varm och mycket sympatisk människa som lyfter 280kg i marklyft och har bland annat coachat en man som började träna vid 69 års ålder och som nu gör enarms-pushups. Jag var helt såld. Jag ville också göra enarms-pushups innan jag dör, åtminstone en. Jag tänkte på mina oanvända gymkort alla år och kom plötsligt fram till att tjugotusen i det sammanhanget faktiskt inte är så mycket pengar. Missförstå mig inte, det ÄR mycket pengar, men det är en satsning på min hälsa, min fåfänga och faktiskt även en del av en marknadsföring för mitt nya företag, så det får vara värt det. Nu satsar jag på mig själv!

Fatman in action!
Jag fick som jag tidigare skrivit börja med att föra dagbok på min kost. "Allt som ska in ska vägas". Det ställer till det lite ibland, men fungerar i stort rätt bra. Jag har börjat bli väldigt medveten om vad olika saker innehåller för näring, vad det väger, hur mycket energiinnehåll det har osv. Första gymträningen med en alldeles egen PT var tisdagen 23 oktober 2012 och det var en otrolig upplevelse. Jag provade marklyft och utsatte mina ben- och armmuskler för påfrestningar de inte känt på många år och det var underbart. Det gjorde inte alls ont varken under tiden eller efteråt och det var en enorm boost och ville aldrig sluta. Jag förstod då vikten av att lyfta rätt, att alla rörelser måste utföras med en stor precision och mycket kunskap om hur kroppen fungerar, annars får jag ont. Träningsvärken på torsdagen var förlamande trots en effektiv stretching efter träningen. Jag trodde att mina armar aldrig skulle kunna rätas ut, men det var i stort sett borta dagen efter. Och jag vill bara ha mer. Oturligt nog är jag nu på väg till Gran Canaria. Jag ser förstås enormt mycket fram emot min resa, men jag längtar till nästa gymträning, för att se vad jag klarar av. Jo ... de har gym på hotellet:)

Free your mind!

 

2012/10/23

Att hamna mittemellan

Det här kanske är ett väldigt udda inlägg på Men of Sweden, men i samband med mitt arbete att starta upp företaget och i min planering gjorde jag en kort resa till Paris som fick mig att börja omvärdera en hel del av det jag gör. Det blev en fantastisk inspirationsresa, en semester och samtidigt en inre resa där jag fick upp mina ögon för de människor som lever i samhällets botten och som ser väldigt små möjligheter att komma därifrån.

Där jag bor har det fram till för några år sen knappt funnits några synligt hemlösa och absolut inga tiggare, men det har förändrats. Antalet människor som lever i vad jag uppfattar som misär och förtvivlade som sitter och ligger på gatorna i min lilla småstad har ökat så pass mycket att det numera känns som ett nästan lika naturligt inslag som det jag upplevt i riktigt stora städer. Och jag mår riktigt fysiskt och känslomässigt illa av att uppleva att människor kan vara så i botten, må så dåligt och leva i sån hopplöshet, i min lilla värld. Den värld där alla ska ha samma möjligheter, där det finns ett socialt och ekonomiskt skyddsnät för alla och där det växer karameller på träden. Hur kan det ha blivit så här... 2012... i landet Mellanmjölk? När jag var i Paris på förra veckan mötte jag människor som sov utomhus överallt. Antalet hemlösa i centrala Paris var så ofattbart stort att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Jag bara passerade, paralyserad av deras utsatthet och sorg. Försökte inte titta, men kunde inte låta bli. Ville hjälpa, men visste inte hur. Jag gick vidare, köpte en Crêpe till och tog några bilder på Eiffeltornet med min iPhone. Min handlingsförlamning och mitt passiva ignorerande gnagde inom mig.

 

Wikipedia definierar hemlöshet som en situation som uppstår då en person saknar fast bostad i en kultur där rådande norm är att man har sådan (till skillnad från nomadiska kulturer). Hemlöshet är vanligast i större städer och i förorter kring dessa. Antalet hemlösa är svårt att med exakthet bestämma. Myndigheterna kan bara kartlägga personer som någon gång varit i kontakt med dem och mörkertalet sägs vara stort. Enligt en stor kartläggning som gjordes 1999, var då drygt 8000 personer hemlösa i Sverige. 2005 var så många som 17 800 svenskar utan hem. Av dessa var många särskilt utsatta (tonåringar, föräldrar, pensionärer eller människor med dålig hälsa). Vad hände under de sex åren? Blev statens utredare skickligare på att hitta hemlösa, blev det mer synligt, definierade man begreppen olika eller mer än fördubblades det på den korta tiden? En stor majoritet av de hemlösa är män och de flesta har missbruksproblem, psykiska problem eller både och. Var tredje hemlös har barn under 18 år. 2011 gjorde socialstyrelsen en ny kartläggning, som skiljde sig något från de tidigare. Begreppet hemlöshet har nyanserats något och man har sett en tendens att antalet akut hemlösa har minskat något sen 2005. De menar att det dag finns ca 34 000 personer hemlösa, men av dem är 4 500 personer i akut hemlöshet, 5 600 personer vistades på institution/kategoriboende, 13 900 personer bodde i långsiktiga boendelösningar och 6 800 personer i eget ordnat, kortsiktigt boende.

 

Det görs en del för att göra livet drägligare för hemlösa människor. Många kommuner har tagit fram handlingsprogram mot arbetslöshet. Även regeringen gör sina försök och pekade i en hemlöshetsstrategi 2007-2009 ut fyra mål:

  • Alla ska vara garanterade tak över huvudet och erbjudas fortsatta samordnade insatser utifrån individuella behov
  • Antalet som är intagna/inskrivna på kriminalvårdsanstalt, behandlingsenhet, har stödboende eller vistas på hem för vård och inte har ordnad bostad inför utskrivning ska minska
  • Inträde på ordinarie bostadsmarknad ska underlättas för de som befinner sig i boendetrappor, träningslägenheter eller andra boendeformer som tillhandahålls av socialtjänsten
  • Antalet vräkningar ska minska och inga barn ska vräkas
Det kan ju verka bra, men det känns inte som att beskrivningen av de man vill hjälpa stämmer särskilt väl in på de jag möter nästan dagligen på gatorna, i parkerna, vid tågstationen... Strategin har haft små positiva effekter under de år den var aktuell. Jag vet inte om det hänger samman alls, men även antalet tiggare har ökat lavinartat, åtminstone det synliga tiggeriet. Bara för så kort tid som tio år sen kan jag inte minnas att jag kunde stöta på en enda tiggare i Göteborg, som ändå är en relativt stor stad med nordiska mått, förutom en del gatumusikanter och påskärringar som ju också tiggde, men i kulturellt och socialt accepterade former. Idag finns det många tiggare på gatorna även i de små städerna, i små skithålor med kanske 20000 invånare eller mindre. En stor del av tiggarna i Sverige är romer från det forna Östeuropa. Romer från Rumänien, Ungern, Bulgarien med flera länder. Det brukar ofta sägas att flertalet tiggare är organiserade av ligor och det talas ibland även om människohandel. Jag vet inte om det förhåller sig så, kanske det gör det, men det förtar ju ändå inte skamkänslan i deras ögon och den misär de tvingas leva i.

 

Stockholms hemlösa är en hemsida skapad av tre privatpersoner 2010. Syftet var att hjälpa den som letar information kring hemlöshet i Stockholm till rätt plats, oavsett om man vill hjälpa till vid ett soppkök, hitta ett härbärge för natten eller läsa statliga rapporter om hemlöshet i Stockholm. Annars är det ofta kyrkliga organisationer som Hela Människan, Frälsningsarmén och Stadsmissionen (länk även till stadsmissionen Göteborg) och en del ideella organisationer såsom Convictus, Ny Gemenskap och Situation Stockholm som arbetar med att minska hemlöshet och öka medvetenhet om hemlöshet. Jag vet inte hur kvaliteten i flera av organisationernas arbete är och jag är dåligt insatt i deras bakgrund och inriktning. Situation Stockholm och Faktum i Göteborg är dessutom tidningar som säljs av hemlösa där säljaren behåller vinsten.

 

Så hur gör jag då för att döva mitt småborgerliga samvete, när jag sitter här mellan två tuggor och funderar på hur jag ska lägga upp en försäljningsstrategi för mitt nya företag Men of Sweden, eller när jag bloggar om nya höstjackor i senapsgult? Ja, vad gör man? Jag har det inte helt klart för mig än, men en svag, oklar strategi har börjat forma sig i mitt huvud om att försöka låta min och andras fåfänga bidra till att andra kan få tak över huvudet och ett någorlunda drägligt liv. Att använda ett varumärke, en produkt, en tjänst, ett (förhoppningsvis) överskott till någonting bra, istället för ännu en dator jag inte behöver, eller ännu ett iPhone-tillbehör, eller en bil. Det är något jag skulle vilja. Vad vill du?

 

2012/10/22

Män bland scarfar och skor

Sjalar verkar verkligen vara grejen för män i år. Gärna stora och många i flera olika färger i udda kombinationer, eller matchande. Själv är jag en sucker för sjalar, halsdukar och scarfar i alla former och färger, som ni kan se på min profilbild!

 

Och den här varianten av Converse skulle jag definitivt kunna tänka mig, som annars inte gillar märket alls. Blankt läder med röd accent. Urläckert!

 

So just free your mind!

2012/10/21

Ledig elegans funkar alltid

Jag älskar verkligen ledig elegans. Riktigt strikt snyggt, men ändå avslappnat. Man känner sig snygg, men inte uppstramad.

 

Det blir lätt mycket svart och grått när man letar kläder. Det är i och för sig säkra kort. Det kan sällan bli helt fel om man håller sig till svartgrå nyanser, men det kan också bli lite trist. Själv älskar jag färger och nu på hösten kan man gotta sig i alla mustiga, murriga kulörer.

 

Och kombinationen jeans och kavaj är ju en klassiker, men kombinera den gärna med något udda, eller låt byxorna sticka ut lite om du vågar. Vita jeans sticker ut lite lagom om du inte vågar ta ut svängarna så mycket.

 

 

2012/10/20

Män - gör er höstsnygga!

Är du trött på din klädgarderob, men tycker det är hopplöst att veta vad man ska köpa för kläder, vad du passar i, vad du gillar, vad din partner gillar på dig? Låter du kanske till och med din partner köpa kläderna åt dig? Det behöver förstås inte alls vara fel. Om du avskyr att shoppa kläder så ska du väl inte behöva göra det, men samtidigt vill du kanske ändå känna dig bekväm med vad du har på dig. Här kommer lite inspiration till hösten och vintern. Vad tycker du är snyggt? Jag tycker allt här nere är skitläckert!

 

I want it all! Så ut och fönstershoppa i höstmörkret eller skicka din partner med bilder i sin mobil om du absolut inte vill. Välj det du tycker är riktigt snyggt. Glöm inte att handla på öppet köp, ta hem och prova igen i mer avspänd miljö. Ta hjälp av partner, dina barn, dina vänner att komma med konstruktiva synpunkter.

2012/10/12

Kaliper-testad och klar!

Så har man genomgått de första testerna. Med en kaliper har min personlige tränare (PT) Samuel mätt mitt underhudsfett för att kunna uppskatta hur mycket kroppsfett jag har. Det finns flera fettmätningsmetoder och kaliper (från 1800-talet) är definitivt den äldsta som används idag. Kaliper är en slags tång som mäter underhudsfettet t.ex. på underarmar, ”kärlekshandtag” och lår. Den här metoden fungerar inte på extremt överviktiga eftersom den inte mäter bukfettet som sitter bakom magmusklerna, men på hyfsat normala fungerar den rätt bra.

Kaliper
 

Anledningen till att jag mäter mitt kroppsfett är att jag ska genomgå en förvandling - "från sunk till hunk". Nja, hur mycket hunk jag blir vet jag inte, men projektet handlar om att komma rejält i form. Jag fyller 50 år nästa år och har inte tränat mycket de senaste 30 åren. Man kan lugnt säga att det märks. En mängd jobbiga och kanske även oroväckande symptom har börjat dyka upp. Bland annat trötthet, stelhet, lite domningar här och där (inget oroväckande där dock), och en massa andra småkrämpor. Kroppen orkar inte på långa vägar vad den klarade för så där tjugo år sen. Lite grävning i trädgården ger rygg- och knävärk, det flåsas vid alltför kraftiga uppförsbackar mm. Så nu får det vara nog! Med den här utvecklingen så lär man vara ett kolli vid sextio. Jag har läst om många människor som börjat betydligt senare än jag och som uppnått häpnadsväckande resultat. Jag kommer att återkomma till dem i senare blogginlägg. Det som jag trodde för tio år sen, att har man passerat trettio så är det för sent. Det är bara att hoppas på det bästa och invänta döden på ett så skonsamt sätt som möjligt. Herrrrrre gud, ska det vara så???

 

I drygt en vecka har jag bokfört min mat i appen Matdagboken som jag skrev om i förra inlägget. Samuel konstaterade att jag äter varierat och bra. Mitt energiintag snittar på ungefär 2100 kcal om dagen. I total vila behöver jag med min ålder (49) och min vikt (102kg - snälla berätta inte för någon!) ett intag runt 1900 kcal. Eftersom jag inledningsvis behöver gå ner några kg så ska jag ligga på ett svagt minus i energiintag och det reglerar jag med att träna. Däremot behöver energiintaget fördela sig lite annorlunda. Idag kommer ca 40% från fett, 24% från protein och 35% från kolhydrater. 40% måste istället komma från protein om det ska fungera med min träning. För att göra det enkelt för mig så kommer jag åtminstone inledningsvis att justera det med ett proteintillskott gjort av vassle (restprodukten vid osttillverkning). Det visade sig till och med finnas en ekologisk variant av det. Det är ett pulver som man blandar med vatten, juice, smoothie eller liknande. Man ska vara försiktig med de smaksatta sorterna eftersom de flesta av dem innehåller aspartam. Några är sötade med stevia. Jag har beställt naturell och smaksätter helt själv med juice eller bär. Bara att dricka proteintillskott känns lite hunkigt!

Om du är nyfiken så följ min resa "från sunk till hunk" här på Men of Sweden. Se min glädje och mina bedrövelser. Så småningom när jag kommit en bit på väg kommer jag att lägga in bilder och kanske någon film.

 

2012/10/04

Steg 1 - Allt som ska in ska vägas!!!

 

Nu är det igång. Men starten är väldigt behaglig. Min PT Samuel Blomgren har gett mig uppdraget att börja min komma-i-form-omvandling med att föra dagbok över min matkonsumtion. Eller som han uttryckte det: "allt du stoppar i munnen ska in i dagboken". Jag vet inte om jag är petig i överkant, men man vill ju inte få IG på första uppgiften. Jag bokför allt: vatten, kosttillskott, sås, vin, kaffe... och förstås all mat. Varje livsmedel för sig. De digitala hjälpmedlen är många. Jag använder en webbaserad dagbok som heter Dumbbell. Programmet har över 2000 färdiga förslag på livsmedel och kombinationer av färdiga rätter med angivna näringsvärden. Om maten du tänker väga inte finns i registret kan du lägga till det själv, men du måste då ta reda på de exakta värdena. Därför fungerar det dåligt att äta ute eller köpa livsmedel utan näringsdeklaration. Kopplat till programmet finns en app till min iPhone som heter Matdagbok 2, så att jag lättare kan kan sköta min dagbok utan att behöva släpa med mig en dator överallt.

Jacob Jensen köksvåg
Det som underlättat starten enormt är att jag redan innan hade en snygg digital köksvåg i dansk design på väggen ovanför diskbänken. Den har en enkel funktion där jag trycker på en knapp så nollställs vågen även om tallriken står på. Så jag lägger på en ingrediens i taget och nollställer vågen däremellan. Ska man väga all sin mat är det nog helt avgörande att man kan ha sen framme hela tiden. Tröskeln får inte vara för hög att klara av uppdraget, för då blir risken att anledningarna att slarva eller sluta alltför övervägande.

Fickvåg 11,4x7,6x2cm, 145g
Hur funkar det när jag vill äta ute då, eller om jag blir hembjuden till någon? Ja, matdagboken handlar bara om att skaffa sig en bild av vad jag äter. Hur ser min kostbild ut? Därför kan jag hoppa över dagboken någon gång ibland om det inte går att lösa på något sätt. Skulle i och för sig vara kul att köpa en digital fickvåg att bära med mig på resor och till svärföräldrar. Som den här t.ex. Bara elva centimeter lång. Man skulle kunna hamna i en hel del dråpliga situationer. Man står där i kön på Café Mignon och räcker diskret fram vågen och ber dem väga kanelbullen... och kaffet... och mjölken till cappuccinon!

 

Det häftiga med att väga maten är jag nästan genast blir väldigt medveten om vad och hur mycket jag äter. eftersom jag också bokför det jag dricker blir det också tydligt hur mycket vätska jag får i mig dagligen. Jag har tidigare aldrig haft en aning om mina matvanor, inte riktigt. Jag lagar mycket mat och är noggrann med råvaror, men hur mycket protein, kolhydrater, fett, vitaminer och mineraler jag stoppat i mig har jag aldrig vetat. Baksidan med vägningen (om det egentligen är en baksida) är att jag inte kan blanda ihop olika ingredienser hur som helst innan jag väger, så grytor, pytt och soppor får vänta lite tills jag kommer i ordning med mina vanor. Nu väntar jag spänt på nästa steg som antingen är att korrigera min kost eller kanske att påbörja min träning. I'll be back!